Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten).html



Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten), även känd som Gudmar Månsson och greve Gomer. Omnämnd 1291 - 1313. Omnämnd som riddare 1291, som kung Birgers råd 1299 och 1305, senare som hertigarna Eriks och Valdemars råd. Var 1312 lagman i Västergötland. Ägde flera gods, bl.a. Kägleholm i Närke samt Loholm i Kullings härad och ett i Askims härad, Västergötland. Han var av ätten Boberg / Hjorthuvud, med Sveriges äldsta kända vapensköld från 1219. Gudmar använde i sitt sigill ett framvänt hjorthuvud, men sönerna upptog i stället ett vapen med ett upprest gående lejon, vilket anknöt till moderns släkt (i nutida litteratur benämnd Ulv), som var en gren av den s.k. Folkungaätten eller Bjälboätten.

Var 1291 gift med Margareta Ulfsdotter, vilken omnämns som död 1341, dotter till riddaren Ulf Karlsson (Ulv) och dennes hustru, möjligen en dotter till lagmannen Karl Ingeborgasson (Lejonbalk).

Barn:

1. Katarina Gudmarsdotter. Levde ännu 1344 1/5, men var död 1350 20/1, då maken omnämns som omgift. Barnlös. Var senast 1337 gift med lagmannen, riksrådet och riddaren Gustav Tunasson (Vingätten).
2. Ulf Gudmarsson (Lejon), lagman i Östergötland. Gift med Birgitta Birgersdotter, känd som den Heliga Birgitta.
3. Magnus Gudmarsson (Ulvåsaätten) herre till Loholm, lagman i Västergötland. Gift med Katarina Birgersdotter (Finstaätten)

(De båda sönerna gifta med döttrarna till Birger Persson till Finsta, lagman i Uppland.)

redigera Litteratur

• Jarl Gallén, "Ulvåsaätten", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:1 (1957), s. 91f.

• Pontus Möller & Hans Gillingstam, "Ulv", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:3 (1989), s. 296f.