Fredrik Wilhelm von Hessenstein.html |
| | | ca | | | de | | | en | | | es | | | fr | | | it | | | nl | | | no | | | pl | | | pt | | | ru | | | ro | | | fi | | | sv | | | tr | | | vo | | |
| |  |
Greve Fredrik Vilhelm von Hessenstein, född 17 mars 1735, död 27 juli 1808 på Panker i Holstein, tysk-romersk och svensk furste och krigare. Han var son till Fredrik I och dennes älskarinna Hedvig Taube.
Hessenstein blev 1741 romersk riksgreve och 1742 svensk greve. 1747 utnämndes han till överste för Östgöta infanteriregemente samt befordrades 1756 till generalmajor, 1759 till generallöjtnant och 1770 till general.
I pommerska kriget (1757-1762) deltog han med utmärkelse. Hessenstein tillhörde mösspartiet, och då han därför revolutionsdagen 19 augusti 1772 avslog Gustaf III:s anbud att bli överbefälhavare, fängslades han, men frigavs genast efter revolutionens lyckliga genomförande. Samma år upphöjdes han till romersk riksfurste.
Gustaf III behandlade honom med mycken aktning, gav honom titeln "en af rikets herrar" (1773) och utnämnde honom till fältmarskalk (samma år). 1776 blev Hessenstein riksråd och generalguvernör i Pommern. Titeln riksråd fick han liksom riksdrotsen Wachtmeister och riksmarskalken Bonde efter rådets avskaffande (1789) behålla till 1791. Sistnämnda år nedlade han generalguvernörsämbetet och lämnade krigstjänsten.
1785 förklarades han för svensk furste, men blev icke som sådan introducerad på riddarhuset. 1799 tilldelade Gustaf IV Adolf honom titeln "Durchlaucht" (högvälborenhet).
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hessenstein, 1904–1926 (Not).
